”Snöhvit, Punakorva, Fjellblom”
Tornedalens museum
8/4-21/8 2022

Jag har ingen större erfarenhet av kor, och i synnerhet inte fjällkor. Jag ville träffa en ko. Av en slump hade en f.d. kollega en fjällnära ko. I Skåne. Jag åkte hem till Lena och träffade Rosa.
Det var ett fint möte. Jag fotograferade och iakttog samspelet mellan de två. Människa och djur. Tamdjur, domesticerat. Det fascinerar mig djupt, utvecklingen tillsammans, tidsspannet, årtusendena.
Jag växte upp på landet nära en gård med mjölkkor. En liten gård. Koskit och flugor. Hö. Och svalor.
I ett annat sammanhang hittade jag en skadad ladusvala på marken.
Så dök denna tanke upp; Fanns det ladusvalor innan ladorna? Vi byggde ladugårdar och lador till kreaturen, det samlades flugor och insekter som blev mat till svalorna. De flyttade in i detta skafferi och byggde bon under ladugårdarnas tak. Men var bodde de innan? Har de också utvecklats tillsammans med människorna och korna?
Det finns kanske svar på de här frågorna. Jag är ingen vetenskapsman. Som konstnär tillåter jag mig att fundera över såna här saker och sedan göra målningar som förhoppningsvis även innehåller andra frågeställningar. Frågor som kan väcka andra tankar. Andras tankar. Sammanhang och relationer. Natur och kultur. Minnen.
Jag kastar ut stenen i vattnet och ringarna får fortplanta sig åt olika håll, alla håll.

Per Gustafsson / februari 2022